Mixed emotions
Denna vecka har jag dock fortsatt o känna mig känslomässigt vilsen och splittrad. Börjar fundera på när nåt riktigt bra kommer häna mig? Men kanske inte förkännar det...eller?...jag trodde det...hmm! Känns som att jag behöver det för att orka vända från denna trend som jag verkar vara inne i. Jag vet inte längre...känner att jag inte orkar längre! Min mage börjar också känna av all stress och skit som varit och lever nu sitt eget liv. Inte alltid det bästa, har receprfira mediciner nu som hjälper en del men ibland undrar jag om det kan värre. Men ska till jobbet imorrn så tänkte fråga nån av läkarna där om det kan va nåt annat.
Den här helgen kommer iaf ge mig en massa positiv energi, för jag e hemma hos pappa för att fira jul. Litet tidigt jag vet men min internationella famlij kommer inte att befinna sig på samma kontinenter på julafton så det blir nu på lördag istället. Såå skönt att vara hemma, få komma bort och lämna allt för en stund. Visst jag vet att alla jobbiga beslut och problem kommer att finnas kvar men så skönt att få lämna dom och inte tänka på dom för en stund. Det blir en helg me kvalititets tid till fullo =) Det va så skönt att komma hem till huset jag älskar(även om det e ett nytt hus som jag faktiskt inte hann o bo innan jag flyttade) men gillar allt med det och sen att famlijen är här gör det hela ännu bättre.
På söndag, när jag e tillbax i v-ås, kommer det bli advents fika me våra nya internationella vänner. Vår lilla korean och vår lille kines ska få smaka på svenska traditionella jul bakverk. Dom blev så glad att vi ville bjuda hem dom. Kommer nog bli en rolig upplevelse även för oss när dom ska smaka glögg, pepparkakor och saffran. Sen på måndag efter vi avslutat vårt case så ska vi äta lunch så dom får smaka riktig svensk mat. dom förstår inte att svenskar kan äta så mycket potatis...hihi.
Love u bitches <3(men kan säga att det e inte lätt att hitta kort på oss tre tillsammans...tihihi...men blir nog så som vi flängre runt ;) Här tittar vi alla åt olika håll men va fan vi e snygga iaf och i vårt esse)
Nu ska jag ta o försöka sova så jag kommer upp imorrn...har en del att göra under dagen.
Lost
Det var ett tag sen sist men har inte haft tid eller lust för att skriva...men nu så kändes det som att det skulle va skönt och få ur sig lite. Hösten började bra men har tyvärr inte fortsatt så...även om mina solstrålar har hjälpt till att göra den så myckte bättre har ändå dåliga/negativa saker trängt sig på. Just nu känner jag mig vilsen och har tappt mig själv på vägen någonstans.
Det finns ett beslut som jag gömt undan och inte har velat ta för det känns för jobbigt och gör för ont...speciellt med tanke på att det aldrig skulle få kännas från början. Men tyvärr började det göra det och har gjort allt så mycket svårare...har dock nu insett att det är dags att bestämma sig. Så nu är det taget och känns både jobbigt o gör ont. FAN! Hur kan något få dig att må sååå bra och i nästa stund må dåligt?!
Andra beslut/händelser har jag blivit indragen i fast att jag inte borde. Vill bara skrika ifrån och säga att jag inte orkar gå och bära på det problemet också. Visst mer än allt så skulle jag vilja göra allt bra igen men känns svårt när man inte ens befinner sig i samma stad eller vet vad man skulle göra för att skulle bli bra igen.
Har kännt att jag inte är tillräckligt: smart, intelligent, omtänksam, säker, stark, söt, snygg(visst det är ytligt men det kan iaf få en att känna sig lite bättre). Som sagt känt mig otillräcklig. Har försökt göra mitt bästa men känns som det inte har räckt till!?
Känner inte för att vara här just nu vill bara åka långt bort, där ingen känner mig och bara ta hand om mig och hitta mig sjäv igen.
All you got is you...but when you dont know who you are any more who have you then?
