Princess style all the way

Hittade denna soffa på R.O.O.M som var helt underbar...jag vill ha!

På Sia hittade jag denna mugg(ingen jättebra bild för den är inte lika slät som den ser ut utan har en mer rustik känsla) så två stycken fick följa med hem o nästa gång jag befinner mig i sthlm ska jag köpa minst två till för de va riktigt goda att dricka ur.

På söndag kvällen var det dags för det som vi egentligen åkt för, all shopping i ära men inget slår det här. Vi skulle nämligen se The Last Bounce och vi såg den allra allra sist föreställningen Bounce kommer att ge. Jag var spänd, nervös, förväntansfull och hade en liten klump i magen just för att det är sista gången jag skulle se dom. Mamma kände samma. Vi satt som små barn på julaftonsmorgon innan det började, hihi. Asså, jag vet inte vad jag säga för det är såå svårt att sätta ord på hela föreställningen och känslan. Det var sååååå jääääävla bra och såååå jääääävla mäktigt! Det bara kröp inom mig och det var svårt och sitta still. Jag har inte skrikit så mycket på länge, skrek nästan konstant i två och en halv timme. Av att bara kolla gav adrenalinkickar och nu när jag tänker tillbaka kommer alla känslor tillbaks.

Även om alla medlemar är favoriter på sitt egna sätt så har jag en som är lite mer favorit, Alvaro...men tyvärr skadade han sig i mars och slet sönder sitt korsband och kunde inte vara med =( Men under små stunder var han trots allt med och som sista koreografi gjorde de att sittandes på stolar så han skulle kunna vara med och det var såå bra...allt vara bara så bra. Efter det sista nummret så visades ett bildspel på skärmarna med bilder över deras resa tillsammans och under tiden gick de sakta av scenen, då var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Dom har varit och är idoler, ångrar att jag slutade dansa och skulle vilja ta upp det igen för jag saknar det!

Jag vet att det är alldels för länge sen sist men jag har inte haft någon lust eller motivation och har därför låtit bli men nu är jag tillbaka. Jag har inte gjort alltför mycket under tiden jag varit borta. Har mest blivit pluggande, vilket betyder letande och läsande artiklar för uppsatsen. Eftersom pollensäsongen för min del är i full gång och jag käkar medicin så blir jag, som alla andra år, trött, seg och lite tung i huvudet så efter dagar med plugg är jag riktigt slut och slänger mig i soffan. Det kommer ju hålla i sig ett tag så är bara vänja sig.

Jag har hunnit med att årets första rosé på uteservering, Varda, med Louise och Madde från projektgruppen och även Sarah kom förbi en stund. Kul och skönt me en tjejsnack och bara koppla bort studierna för en stund. Det hela slutade me att vi hamnade på riktigt god spontan middag. Det var riktigt trevligt och roligt och träffa nya människor.

Jag har på slutet insett hur mycket jag hatar falska människor. Att spela på känslor för att sedan bara släppa det, låta nån komma nära för att sedan se den personen backa undan...ibland överraskande snabbt. Men vad jag hatar mer är hur såna människor får mig att känna. Hur de kan få mig att ifrågasätta mig själv och allt jag "är". Att jag kanske ändå inte duger som jag är utan att jag kanske borde ändra på mig för att passa in bättre eller uppfattas på ett annat sätt. Det känns extra svårt eftersom jag tycker att jag verkligen har hittar mer mig själv sen jag flyttade och nu kan nån få mig att ifrågasätt det. Även om jag vet att jag duger som jag är så kommer det stunder då jag ifrågasätter om det verkligen räcker och duger?

Dagens chock: jag vaknade, käkade frukost och kände att jag ska fan ta mig till gymet idag. Jag läsde lite av det jag skulle idag, käkade lunch, läste lite till och drog sen på mig träningskläderna och gick iväg. Det var riktigt skönt så det kommer bli mer under helgen.

Dagens irritation: jag kom hem efter gymet och kollade posten, jo minsann jag hade fått brev och hoppades på att det skulle vara min nya telefon som kommit men inte det var fakturan för telefonen jag inte fått...khhaaa...så på mikrosekunder var telefonen vid örat och kundtjänst uppringt. För fan heller att jag tänker betala nåt jag inte har fått eller kunnat använda och självklart skulle jag inte det men jag skulle ringa när telefonen kommit så de kan kreditera så mycket jag inte kunnat använda. Jag tycker att dom kan kreditera allt för jag kommer nog inte hinna använda mycket av det fakturaperioden avser, speciellt inte i leveranstakten som det verkar vara. Så jag frågar om han kan kolla om den ens är på väg och får svarat att vad han ser så är det inte ens skickad! Nu börjar jag bli lite irriterad, jag kan gå med på att det är en viss leveranstid men nu har jag väntat tre veckor och det enda han kunde lova är att de gör sitt bästa för att jag ska få den så snabbt så möjligt...haha! Då har vi verkligen inte samma uppfattning angående så snabbt som möjligt, speciellt ínte när det kommer närma sig fyra veckor innan den ens kanske möjligvis är på väg! KHHHAAAAAAA

Nä, nu ska jag ta en långa och varm dusch. Varva ner och föröska kommer över irritationen!

Hörs senare!

XOXO

Förra veckan hade vår grupp vårt PM0 och första mer seriösa träff med lärare för vår c-uppsats. Alla, eller iaf de flesta, grupper var på samma nivå och vi känns ganska samspelta för vad vi vill få ut av det. Vi hittade alla vår lilla egna inriktning för vår del av detta projekt. Så min lilla grupp :p ska inrikta oss på de långvariga relationerna och vad det är som avgör och skapar dessa mellan konsument och elbolag. Skönt också att några bolag har visat intresse för att hjälp oss komma i kontakt med deras konsumenter då de gärna vill se våra slutsatser, då det kommer att hjälpa dem i deras arbete och veta vad det är som avgöra och vad de då behöver satsa på. Så nu blir det tio veckors slit för att göra ett riktigt bra arbete och skapa en bra slutprodukt.

Tisdags kvällen skulle bjuda på diskning, städning och packning inför kommande hemresa för påsk, men då kom Mallan med ett undebart erbjudande om middag hos henne så jag kollade på disken en sekund och sa att jag kommer...hihi. När jag kom dit visade det sig bli fin middag som var super god och vin, I like on a ordinary tuesday! Det blev en supermysig kväll och det kändes fortfarande surrealistiskt att Mallan och Angie snart skulle åka! Så istället fick jag göra allt det på onsdagsförmiddagen innan jag skulle ner på stan för att möta upp Angie och Mallan för avskedslunch, tror vare jag eller dom riktigt fröstod att dom faktiskt skulle åka snart. Det kändes verkligen konstigt när vi stod utanför mig och sa hej då för åtta veckor och jag kände att jag kommer inte förstå förrens jag kommer tillbaka efter påsk och dom inte är här. Jag packade ner det sista och begav mig sen till tåget för att åka hem för en lång-påsk-helg =)

Skärtorsdagen bjöd på underbar sovmorgon och jag tog det bara lugnt innan jag begav mig in till stan för att möta upp mamma och storshopping på Make Up Store eftersom jag fick presentkort i present när jag fyllde år. Så det blev tre ögonskuggor och ett läppglans =) Till kvällen var det dags att GO BLUE då jag, pappa och brosan skulle till CC och kollla på första semifinalen. Så trogen supporter som jag är så köpte jag en en LHC-hood-tröja, självklart blå, den är riktigt skönt och blir en riktigt mysfavorit ;) Matchen gick ju som den gick, men med den j***la domaren som fan inte visst vad han gjorde eller alla fyra av dom förresten så gick all energi åt att skricka på domaren. Snacka om att dom fick skit av alla 6 500 som va där men det ska dom ha med alla dom konstiga domsluten!

Långfredagen började med en långpromenad innan jag och bror skulle till pappa för att umgås och äta middag. Solen lyste på altanen och vinet kom fram, inte illa ;) Så skönt att bara kunna ta det lugnt ett par dagar och det kändes verkligen då att det var några kvar också. Det var så länge sen sist så vet inte riktigt hur man varat ner och tar det lugnt. På påskafton var det påskmiddag hos mormor och morfar som gällde, alltid lika mysigt och lika mycket mat så man blir proppmätt. Som vanligt får jag redovisa för det som hänt sen sist, då mormor tycker att det är lite jobbigt att jag bor i en annan stad så hon inte kan ha koll på mig lika lätt :p

Söndag och påskdagen så skulle det bjudas på lamm middag hos mamma och mormor & morfar kom. Som ni märker så är det ett jäkla farande fram och tillbaka, hit och dit för middag och hinna träffa alla udner dagana jag är hemma smatidigt som jag vill få in nån lugn stund för avkoppling för mig själv. Men en underbar middag tackar man ju inte nej till. Annandag påsk kunde jag bara slappna av, äntligen, får då var det bara vi och påskbord hemma. Sen slog verkligheten in och jag insåg att Mallan och Angie skulle åka under kvällen för sitt uppsats-äventyr i Mocambique. Deras packning hade gått bra och de satt på arlanda och verkligheten slog till även dom. 

Tisdagen hade mamma tagit ledigt så vi begav oss på en långpromenad in till stan för att flanera runt och bara ta dagen som den kom. Efter en underbra promend så blev det sushi-lunch, och gissa om jag blev glad, jag som har gått och längtat efter sushi ett bra tag nu. Det vara sååå gooott! Nåt som irriterade mig var att på restaurangen såg jag nån som jag kände igen men kommer fortfarande inte på vem det är, hmm? Sen gick vi runt och tittade i olika affärer och tog en fika, där förövrigt tre LHC-spelare vände på huvudet efter mig ;) haha! 

Så var den helgen över och det var dags att bege sig hem under onsdagen, jag klämde ur allt ur denna ledighet och bjöd mig själv på en extra dag. Det har moffats godis, mat, snacks och vin så nu har jag verkligen ätit upp mig och det är dags att ta sig till gymmet! Men det har varit riktigt härligt och vara hemma i mysigt sällskap och äta gott =)

Hur skönt det än är att vara hemma så är det alltid skönt att komma hem till mitt eget hem. Som jag skev igår så var mina känslor upp och ner och det var nåt som jag inte kunde sätta fingret på som låg och tryckte ner mig lite. Jag vet att jag har grejer som ligger undanstoppade och är "oavklarade" för att jag inte orkat ta tag i dem eller inte vetat hur jag ska ta tag i dem och jag tror vetskapen om att datumet då jag flyttar här infrån kommer närmare, så jag tror det pressar på och får mig att omedvetet fundera på om jag vill ta tag i saker eller bara lämna dom som dom är. Jag vet inte riktigt än och tror det kommer bli lite som det blir, men finns nog vissa som jag borde göra nåt åt. Sen slog det mig att Mallan och Angie faktiskt hade åkte, var flera gånger jag var på väg att höra av mig eller funderade på varför de inte var inloggade men när de sitter i afrika så blir det inte lika lätt att bara höra av sig. Det känns konstigt och tomt utan er =(   

Medan jag skriver ett inlägg för att summera den gångna vecka så bjuder jag på denna låt!