Princess style all the way

I söndags och måndags var jag med mamma i stockholm för två avkopplande underbara dagar med soligt väder. Det blev shopping, massor med god mat och fika. Jag kunde ha ätit ihjäl mig på den super goda sushi buffén, det va så jäkla gott att jag fortsatte äta efter att jag va mätt. Självklart även en mjukglass i Kungsan ;) Som alltid är inredningsbutiker en självklarhet och även denna gång hann vi med det. Blir alltid lika inspererade och vill göra om. Men jag "extraknäcker" ju redan lite som indredningsdesigner och om jag hoppas på att pappas projekt som fortfarande bara är i tankestadie blir verklighet och då kommer jag involvera mig vare sig han vill eller inte, hihi. R.O.O.M hade precis öppnat i PUB så var där för att inspektera och jag hittade mycket jag ville ha och mycket fint som skulle passa andra om jag hade fler inredningsuppdrag.

Hittade denna soffa på R.O.O.M som var helt underbar...jag vill ha!

På Sia hittade jag denna mugg(ingen jättebra bild för den är inte lika slät som den ser ut utan har en mer rustik känsla) så två stycken fick följa med hem o nästa gång jag befinner mig i sthlm ska jag köpa minst två till för de va riktigt goda att dricka ur.

På söndag kvällen var det dags för det som vi egentligen åkt för, all shopping i ära men inget slår det här. Vi skulle nämligen se The Last Bounce och vi såg den allra allra sist föreställningen Bounce kommer att ge. Jag var spänd, nervös, förväntansfull och hade en liten klump i magen just för att det är sista gången jag skulle se dom. Mamma kände samma. Vi satt som små barn på julaftonsmorgon innan det började, hihi. Asså, jag vet inte vad jag säga för det är såå svårt att sätta ord på hela föreställningen och känslan. Det var sååååå jääääävla bra och såååå jääääävla mäktigt! Det bara kröp inom mig och det var svårt och sitta still. Jag har inte skrikit så mycket på länge, skrek nästan konstant i två och en halv timme. Av att bara kolla gav adrenalinkickar och nu när jag tänker tillbaka kommer alla känslor tillbaks.

Även om alla medlemar är favoriter på sitt egna sätt så har jag en som är lite mer favorit, Alvaro...men tyvärr skadade han sig i mars och slet sönder sitt korsband och kunde inte vara med =( Men under små stunder var han trots allt med och som sista koreografi gjorde de att sittandes på stolar så han skulle kunna vara med och det var såå bra...allt vara bara så bra. Efter det sista nummret så visades ett bildspel på skärmarna med bilder över deras resa tillsammans och under tiden gick de sakta av scenen, då var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Dom har varit och är idoler, ångrar att jag slutade dansa och skulle vilja ta upp det igen för jag saknar det!