Princess style all the way

Den här veckan var sista veckan på kursen...äntligen...men det betydde inte att det bara var och ta det lugnt. Vi hade två inlämningar/egna reflektioner på två artiklar som skulle skrivas och sen en redovisning/föreläsning i två timmar för klassen som skulle förberedas. Med noll motviation och känslan av att jag inte bryr mig tog allt så mycket längre tid än den behövde, tror inte det någon gång under kursen har tagit mig så lång tid att skriva reflektion/granskning men jag kände verkligen inte för det och orkade inte bry mig. Så det slutade med att jag satt torsdag kväll och försökta göra den ena lite bättre, inte för att någon av dom kände så bra men jag hade i alla fall något att lämna in och det handlade om artikeln och det den tagit upp. Alla andra i redovisnings gruppen var lika omotiverade så vi satte ihop en föreläsning med mycket diskussioner och vi alla tyckte att det fick räcka för ingen orkade engagera sig mer än så.

Under veckan har dessa tio veckor med konstant stress och press kommit ifatt mig och till och från har jag mått skit. Haft huvudvärk, svettattacker, ont i magen...med andra ord har både min kropp och mitt huvud sagt ifrån, att nu räcker det nu får du fan ta och vila! Det kunde jag dock inte lyssna allt för mycket på för vara ju ändå tvungen att göra dessa grejer som jag nyss pratade om men det gick ju inte dirket fortare när jag mådde såhär. Men nu är äntligen kursen över och jag har lämnat in allt och nu kan jag inte gör mer än att vänta på betyget, hmm!

Ibland funderar jag varför vissa som är äldre än mig beter sig som om dom vore yngre och så jäkla barnsligt. Som allt skulle hänga på mig och det bara är jag som har agerat felaktigt, så fan heller! Nån man tror och som man har kunnat prata med allt om som jag skulle kunna stå och skrika på om det behövs...men det kanske bara var från min sida? Fast du sa att det inte var det!? Men vem fan är det som beter sig barnsligt nu, inte fan är det jag. Om du har nåt problem med nåt jag gjort så vill jag att du tar det med mig, skrik på mig om det är det som behövs men prata i alla fall med mig om det och låt mig förklara min sida. Gå inte bara gör barnsliga och fega beslut. Just nu är jag bara arg och irriterad! Men tror fan inte jag orkar ta tag i det, för känns som det alltid är jag som får "städ upp", så tänker nog bara låta det vara! It´s your loss!

                                        

Igår när jag lyssnade på Spotify kom en låt som får mig att tänka på en viss person(vi kan säga X), som jag inte sett eller pratat med på flera månader. Jag har antagit att det är så här X vill ha det och att X nu har gjort sitt beslut. Jag saknar X och tycker det är tråkigt att vi inte längre kan vara vänner utan att X känner att X var tvungen att ta bort mig ur sitt liv helt. Visst jag vet vilken situation jag gav mig in i så egentligen fick jag inte ha några förväntningar...vilket jag inte hade men trodde nog ändå att vi skulle kunna prata lite nu och då! Men i alla fall det jag kom fram till när låten kom var att jag inte längre får den där klumpen i magen när tankarna kommer utan jag ser tillbaks och ser det roliga, hur bra jag kände mig med X och vilken bad girl jag var hihi. Det är tråkigt att det blivit som det blivit men kanske ändå var för det bästa och jag som tror på ödet litar på att det tog mig ifrån det innan jag blev sårad.   

Som ni märker så har denna vecka varit en berg och dalbana, men jag har tagit mig igenom den så här långt! Har en mägkänsla som tyder på att våren kommer att gå i detta tecken fast inte lika intensivt som denna vecka! Vi får se hur det går men det kommer att finnas bra stunder också så klart =)